Bakom stängda dörrar
Dagens dörrknackning var något i särklass på många sätt. Ca 30 grader varmt och duggregn i ett ganska fattigt bostadsområde. Tror att jag blev varnad att vara försiktig när jag knackade på hos folk ungefär 6-7 gånger under hela dagen. Vid några tillfällen frågade jag varför. Fick svaret "Var bara försiktig här..." Oerhört betryggande. Särskilt när det bland annat kommer från en kille som själv jobar som dörrförsäljare och som avrått sin egen chef från att jobba i området. Trots det har jag aldrig mötts av så många leende ansikten och vänliga gehör! Främst från kvinnorna. Männen såg väl ibland ut att klä av en med blicken, men inget värre hände. Och en av dom signade jag upp, så tji fick han!
Ett hus jag gick förbi ekade av ropen från en mansröst som verkade skälla ut någon efter noter. Hustrumisshandel? Vad vet jag. Jag knackade inte på och frågade. Men jag är rädd för det värsta. Men trots allt det slog jag mitt personbästa i försöljning idag! Riktigt minnesvärt.
Ska man vara ärlig så stöter man på rätt många olika personer under en dag. Knackar i snitt på 80-90 dörrar som öppnas och ja, en granne är inte den andra lik. Igår är jag stensäker på att jag knackade på hos en familj med en våldsam famljefar. Kvinnan saknade några tänder och hade famnen full av ungar. En baby låg och sov inne i sovrummet. Hon tog sig tid att lyssna på mig och vi pratade lite, men bad mig komma tillbaka om 30 min när babyn somnat ordentligt. När jag går brakar helvetet lös. Fyra hus längre ner hör jag fortfarande hennes man gorma på henne och hennes döttrar att dom väcker babyn. Bad senare en av deras närmaste grannar att hålla ett öga på dom, utifall hon skulle behöva hjälp en dag... Den grannen såg ut att leva världens mysigaste svenssonliv. Snacka om kontraster.
