Dag två som städerska
Min kumpan i strävan efter rena och välkomnande rum.
Efter ett par dagar ihop har vi grott en liten hatkärlek gentemot varandra. Hatet kommer från min rygg som fortfarande är mosig sedan dykolyckan för fyra månader sedan. Det tär på den att bädda sängarna så hårt att dammet kan studsa av täcket. Just idag är jag sanslöst trött efter en natt kantad av uppvaknanden och intensiv jakt efter alla förbannade mygg som typer in genom plåten på bilen! Dom älskar mig, men jag accepterar bara dom när dom är en blodig fläck i taket. Hela natten har dom små äcklen hållit oss vakna och när vi väl slagit ihjäl alla, då kan vi inte sova för det var för varmt! Skulle vi öppnar fönstren kommer fler flygande as in och biter oss.
Kärleken till jobbet är mest ekonomisk. Äntligen drar jag in några dollar varje dag igen, och ett stort plus i kanten är att jag fyller en betydelsefull roll i livets stora cirkel igen. Jag känner mig behövd! Att jag gör nytta igen! Det är rätt skönt. Att den nyttan är över runt lunchtid är ännu bättre, för då är det slut på rum att städa och jag får träffa James igen och hänga med honom hela dagen. Som alltid. Men gissa vad? Jag saknar honom när han inte är nära. Trots att vi är på varandra 24/7 sedan tre månader tillbaka.
