Blondie Abroad

Så är det. I en hel vecka kan man beundra tusentals häftiga huvudbonader, fascinators, klänningar, håruppsättningar och en bubblande atmosfär. På lördagen, öpnningsdagen är klädkoden svartvitt. Dom andra dagarna är det öppet, men i princip alla tjejer har fascinators, små roliga hattar, på sig och fina kläder. Racet stoppar bokstavligt talat en hel nation. På tisdagen, racets viktigaste dag, var alla butiker stängda och alla var lediga från sina jobb. Detta var dagen jag och mina kompisar åkte in och deltog i Melbournes största evenemang. 

 

En riktigt härlig stämning och det är ju alltid kul att ha en anledning till att klä upp sig, sminka sig lite extra och för första gången ha på sig nåt coolt på huvudet. Stilig och påkostad som man var passade väl inget bättre än att dricka goon (låtsasvin gjort på restprodukter och fiskolja från en faktiskt vinframställning; fynda 4 liter i mataffären för ca 50 kronor) ur plastglas hela dagen! Vad kan man säga... Budgeten räcker bara så långt! 

 

Vi åkte ut till Vickie och Chris på morgonen och fixade oss. Vickie som är utbildad make up artist fick hjälpa mig med min sminkning och hår. När klockan var lagom åkte vi tåg in till racet. Det var lätt att hitta rätt, kände man sig vilsen var det bara till att följa strömmen av hattar och kostymer. Arenan var fullkomligt fullsmockad av folk! 

 

På vägen in råkade jag spilla lite av mitt goon på en till synes påkostad kostymnisses byxor. Bad uppriktigt och ångestfyllt om ursäkt, det var vitt vin, så inga fläckar skulle lämnas, men jag var verkligen ledsen för vad jag ställt till med. Och paret jag sölat ner var allt annat än nådiga. Gode gud, jag menar visst, man ska inte vara klumpig och spilla vin på sina medpassagerare på tåget, men det var ett ärligt misstag och var verkligen superledsen och gjorde vad jag kunde för att rätta till oredan. Lilla fröken som satt bredvid sin man förklarade snorkigt att det minsann var en väldigt dyr kostym jag spillt ner och herren själv sa sakastiskt att han bara väntade på att det skulle hända. Att olyckor aldrig drabbar den som orsakar dom, utan dom som oskyldigt sitter bredvid. Själv bärjade jag vid det här laget bli lite sur över deras beteende, det var uppenbart att dom såg ner på mig och visade inga tecken på minsta förlåtelse. I all ödmjukhet, jag vet att jag tabbat mig här, men sanningen att säga var det bara ett litet spill på hans knä som torkade utan spår innan vi ens kom av tåget. Dropparna som kom på brudens strumpbyxor är inte ens värda att nämnas. Jag tyckte att dom var onödigt otrevliga mot mig tillbaka, och återgick till att ha trevligt med mina kompisar innan vi skulle gå av. Och jag kan ärligt erkänna att jag var väldigt nöjd när herren med dom fd. blöta byxorna verkar visa lite ångest för sitt ohyffs och börjar fråga mig om var jag kommer ifrån, hur jag ser fram mot racet och annat småprat innan vi går av. Tack för det! Det är skönt att se att folk kan komma över sina överlägsenhet och be om ursäkt för oartigt uppträdande. Jag vet att jag borde varit försöiktigare, och visade tydlig ånger som besvades med fnysningar. Helt ärligt, där och då tappade jag fullstänigt respekten hans fina kavaj gav, men så fort han visade att han ville väl igen fick han ett uppsving i mina ögon.

 

Resten av dagen fördrevs med att trängas omkring på racebanan i omsom sol, moln och regn. Fyra årstider på en dag... På vägen från bettingtältet gick jag förbi en avtuppad herre i sina bästa år med ögon tomt stirrande upp i skyn, omringad av ambulanssjukvårdare. 

 

Två hästar dog efter loppen. En favorittippad dog av hjärtfel och en annan efter att ha skadat sig efter ett idiotryck med allvarliga skador som följd, som innebar slutet som tävlingshäst och blev därmed klassad som livsoduglig varelse. Det var nog inte vad den pållen hade räknat med när han vaknade den morgonen... 

 

En väldigt minnesvärd dag, värd varenda cent! Även om jag kanske låter lite sarkastisk och bitter emellanåt i inlägget hade jag en riktigt bra dag och är glad att jag deltog i detta eventet!