Dags att vända blad igen!
Tre och en halv månad har rusat förbi och idag är dagen som sätter punkt för min Melbourneupplevelse. Magen är full av fjärilar, min tvätt hänger på tork och backpacken ligger på golvet med ett högst oorganiserat innehåll som väller över kanterna. Med hjälp av högre makter ska jag packa ner resten av allt jag samlat på mig sedan jag skaffade garderob och eget badrumsskåp, och det är ett uppdrag bara dom som själva gått igenom förstår svårigheten i. Inget ska slängas, det ska gå att få ner!
Klockan sex rullar bilen bort från mitt nya hem, ut på vägen mot nya äventyr. Första stoppet blir Wilsons promontory national park, Victorias sydligaste spets med dom vackraste stränderna i syd, rikt djurliv och vandringar att vandra. Bilfärden kommer ta ca 4 timmar, så där kommer vi bara poppa upp ett tält, blåsa upp madrasserna och skåla in starten på road trippen som kommer ta oss upp Australiens östkust. Planen efter det är skriven i stjärnorna. Vi har några platser vi blivit rekommenderade och några måsten, såsom Sydney och Byron bay. Alla tips är välkomna! Vi har två veckor på oss att göra vad vi vill, när vi vill, var vi vill. Så hur sorgligt det än är att vinka hej då till alla underbaringar och Melbourne själv, är jag extremt taggad på att komma ut och upptäcka, chansa, improvisera och njuta av friheten igen. Jag är redo!
Som jag sa, det är jag, Vanessa och James som åker iväg. Just det, vi tre. Jag har inte glömt att nämna Wyatt. Här följer historien om hur vi fyra blev tre.
För att börja i rätt ände får vi dra oss tillbaka till Perth, oktober månad, 2014. Vanessa var ensam och deppig på en farm och pratade med sitt ex/kompis Wyatt från hemma i Kanada. Hon yttrade här en önskan om att träffa honom igen snart. Så Wyatt, en farmarpojke på 22 år som knappt lämnat gården mer än för diverse lokala äventyr och chartersemestrar med kompisar, bokar en flygbiljett till Australien med ankomst i februari för att stanna i fem veckor. Den grundläggande intentionen var att återförenas med sin älskade Vanessa och återigen bli ett par.
Vad som händer från oktober till februari i Vanessas liv är att hon kommer till Melbourne och får jobb på en italiensk restaurang, där hon träffar Luca, en italiensk stjärna som alla älskar, och hon blir förälskad. Känslorna blir besvarade. Luca och Vanessa är officiellt ett kärlekskrankt par. Detta händer veckor innan Wyatt landar, så Vanessa måste berätta vad som hänt för honom innan han landar. Bomben släpptes ungefär en vecka innan ankomst. Vanessa förklarar att dom fortfarande kan göra road trippen, men då bara som vänner. Wyatt blir besviken och börjar tänka.
I söndags mötte jag och Vanessa honom vid stationen i Melbourne. Jetlaggad, hungrig och sliten efter 30 timmars flyg var han väl inte i sitt livs form så jag ska inte vara för hård att döma hans beteende. Men från första stund ifrågasattes Vanessas dialekt som nu var med "australiensisk", att hon åkte runt på en skateboard och därmed numera var en skateare, ölen smakade illa och ketchupen smakade inte som hemma. 1,5 år har gått sedan Vanessa lämnade Kanada. Jag vet inte vad Wyatt förväntade sig, men en förändring är ofrånkomlig. Angående smakerna på livsmedlen... Ja, vad väntar du dig? Allt är inte som hemma. Det är det som är charmen med att resa!
Så dagen och kvällen spenderades med oss och James och hans kompisar. Bra att introducera alla för varandra och få Wyatt att känna sig hemma. Kritiken fortsatte dock och han gjorde inte många ansatser till att lära känna dom som pratade med honom.
Två dagar senare pratar Wyatt och Vanessa om road trippen och det står klart att Wyatt kommit till Australien för att återförenas med Vanessa som ett par. Detta kan Wyatt glömma, förklara Vanessa. Han måste hitta en ny tjej. "Ok," tänker Wyatt och bokar biljetter till Asien, dit han flög dagen efter.
Slutet gott, allting gott. För där sitter väl Wyatt under sitt palmträd och sörplar på sin drink medan han spanar på damer.
Japp, jag har suttit som klistrad framför det här skådespelet med popcorn i knät och surplat läsk från början till slut. En bra show, jag undrar vart kamerateamet gömt sig?
