Rätt plats vid rätt tidpunkt
Igår kom vi upp till Yeppoon, en liten ort som blev skakad av en enorm orkan för ca 6 veckor sedan. Den ligger precis vid botten av barriärrevet, så här var vi sugna på att boka en båttur ut till en ö strax utanför kusten för att snorkla och njuta av naturen. Därför satte vi kurs mot ett aktivitetscenter vid hamnen ch frågade om priser och turer för dagen efter.
Just som vi satt och pratade om vad vi skulle göra dagen därpå ute på ön gick en snubbe förbi som överhörde vår konversation. Han hade ett ärende ut till just den ön där och då och frågade om vi ville hänga på! Han skulle ut direkt och vi skulle ha en timma att bada och göra vad vi kände för, så klart vi sa ja!
På färden ut pratade vi med honom medan hans ungar, 5-9 år gamla styrde båten och fick reda på att han kör denna turen en gång i veckan åt en kompis som äger ett hostel där ute, så han transporterar varor, tvätt och skräp åt honom, på båten han byggt själv. Brad hette han. Världens skönaste snubbe!
Väl ute skyndade vi oss ut i det 25gradiga vattnet och plaskade till en sjunkande sol tills Brad var klar med sitt och plockade upp oss igen.
Nu hade han så mycket last att vi knappt fick plats, så jag och James kurade ihop oss på en av kontainrarna, med en annan som ryggstöd och satt där på första parkett till en av dom mest färgstarka solnedgångarna jag nånsin sett. Båten styrde rakt mot den, sakta böljande på dom stilla vågorna som vaggade oss in i en av dom där sinnesstämningarna då man bara sitter tysta och njuter. Inga ord behövs. Låter den varma vinden fläkta en. Fylla lungorna med den salta luften. Låta blicken svepa över horisonten. Beundra färgerna på molnen, himlen och havet. Bergen som tonar upp bakom staden som knappt skymtar i fjärran. Lyssna till det skvalpande ljudet från vattnet under fören och motorns lugna murrande. Dra slutsatsen att livet, just i den stunden, är helt perfekt.
Jag vet att det låter som en scen ur en Hollywoodfilm och om sanningen ska fram kunde jag knappt själv tro att jag faktiskt levde den stunden själv. Men stunder som den är själva anledningen till att jag slutade mitt jobb, packade väskan och började resa. För att dom oplanerade upplevelserna är alltid dom jag uppskattar mest. Här erbjöd sig en främling oss två backpackers en båttur ut till en ö. Vi sa ja och fick inte bara det, utan även en annorlunda och så mycket mer minnesvärd erfarenhet, helt gratis. Det går inte att sätta ett pris på upplevelser som denna. Ovärderliga och unika. Det är dom minnena jag värderar mest.
