Upptäcktsfärder runt Montville
På morgonen väcktes vi av en argsint liten gubbe som inte tyckte vi skulle tälta där. Medan han tog kort på både bil, registreringsnummer och oss förklarade han grundligt hur mycket skada hjulspåren från bilen hade gjort på gräsplätten (som ingen ser från vägen). Polis skulle minsann tillkallas och jag tror han hade Obama på speed dial, om vi inte packade ihop på 10 min.
Nu vet jag att det är ok att campa lite var som helst så länge man är 10 km från stan, vilket vi var med råge. Detta var bara ännu en småsint liten gubbskrutt som ser allt i svart. Men det är inte mycket att göra, vi svarade artigt att vi skulle flytta på oss och önskade honom en bra dag innan vi rullade vidare mot nya destinationer.
Höga på livet och uppspelta över hur vackert det var i vår omgivning körde vi omkring i området och njöt av utsikten och intrycken, tog en sväng ner till stranden igen och tog det lugnt för att på eftermiddagen köra upp till bergen igen och traska in till ett vattenfall där vi "duschade" och svalkade oss. Vi lider fortfarande av sporadisk tillgångtill duschar, så vi tar möjligheterna vi får!
Nu ska jag göra nåt man egentligen inte får, men jag gör det ändå. Och det är att klaga på solen och värmen, för fy satan vad varmt det är här hela tiden! Luftfuktigheten är superhög, det är aldrig molnig och solen steker från klockan 7 på morgonen tills den går ner klockan 7 på kvällen! Jag är helt utslagen stora delar av dagarna, oförmögen att ens tänka klart när det är som varmast. Så vattenfallet och dom naturliga poolerna lite längre ner för strömmen var mer än efterlängtade, för att inte säga välbehövliga! Här stannade vi tills det blev svart. Utan ficklampor, med endast det skimrande månljuset som lyste ner mellan träden gick vi försiktigt tillbaka till bilen på stigen genom skogen. Prasslet i löven omkring oss kom från ödlor och kanske en och annan orm. Lite nervös var jag, men allt gick bra och vi kom tillbaka till parkering och lagade lite lyxig kyckling och sötpotatis under gatlyktan innan vi körde iväg till Kenilworth där vi ville sova för natten. En plågsam bilfärd kantrad av en felkörning in på en bortspolad grusväg och vi var så trötta attdet gjorde ont i ögonen. Vi körde försiktigt och kom till slut fram till en flodfåra där tältet poppades upp efter en timmas powernap i framsätet. Fredagskväll som det var fick vi privilegiet att lyssna på livemusik från en loge på en farm lite längre ner på vägen. Hej hej, tidsresa!